torsdag 9 juli 2009

Löpning och utrustning, del 1


(bilden till höger med tillstånd från Lucretious)

En av de saker som verkligen tilltalar mig med löpningen är enkelheten. På med skor och kläder, sen är man redo att ge sig iväg. Inget behov av gymkort, ingen transportsträcka eftersom man kan börja springa direkt från ytterdörren, inget krav på avancerad eller dyr utrustning.

Den absolut nödvändiga utrustningen är fåtalig. Om man förenklar till det extrema så skulle man kunna hävda att ingen utrustning alls krävs för att springa. Vi använder endast våra egna kroppar för själva löpningen. Människan är skapt för att kunna springa barfota, även om användandet av skor går ganska långt tillbaka i tiden. När det är varmt ute är kläderna mer i vägen än de hjälper, eftersom de då försvårar kroppens värmereglering. Vid sådant väder har vi dem på oss mest för att det är socialt oacceptabelt att vara naken utanför det egna hemmet.

Det är spännande att dra resonemang till sin spets ibland. Det har en förmåga att ställa saker i ett nytt ljus. En lång rad frågor kommer upp till ytan. Behöver vi verkligen all utrustning som väcker ha-begäret i butikshyllorna? Behöver man en jacka för 2000 kr? Eller ett par strumpor för 470 kr? Hur mycket utrustning kan man helt skippa utan att springupplevelsen försämras? I detta inlägg kommer jag hävda att det är nödvändigt med ett par skor och lite kläder. Skorna skyddar mot vassa föremål och ger dämpning när man springer på hårt underlag, som asfalt. Kläderna är praktiska när det blåser eller då det inte råder sommarvärme ute. Dessutom är de som sagt ett måste för att inte riskera att göra folk upprörda. Däremot är ingen annan utrustning egentligen nödvändig.


Min nödvändiga utrustning.

Skorna
Hur ska man tänka då man väljer skor? På många ställen kan man läsa om att det är av yttersta vikt att skorna har maximal dämpning och ordentlig kompensation för sneda nedslag med fötterna, så kallad pronation (foten lutar inåt vid nedslaget) och supination (motsatsen, alltså lutning utåt). Men det råder sedan en tid tillbaka en debatt inom löparvärlden kring val av skor. Det börjar höras fler och fler kritiska röster, vilka motsätter sig tanken om att skorna ska "kompensera" så mycket, alltså förändra löpsteget. Flera skotillverkare har också börjat ta fram skomodeller som ska ge ett "naturligt" löpsteg, alltså ett löpsteg så nära barfotalöpning som möjligt. Om du är intresserad av att ta del av debatten så kan The Science of Sport vara en bra startpunkt. De tar upp problematiken kring löparskor i ett antal inlägg, och länkar till en del rapporter på ämnet. De har dessutom väldigt mycket annan intressant läsning, med många inlägg som är inriktade på att utifrån ett vetenskapligt perspektiv kritiskt granska många av de träningsmyter som florerar på nätet.

Barfotalöpning kommer helt säkert att diskuteras mer ingående i ett kommande inlägg här på Gröna Ben. Men jag tycker ändå att det är vettigt med ett par skor när man springer. Då är det viktigt att skorna inte ger upphov till problem och skador. Vid krafigt pronation eller supination är det antagligen vettigt att låta skorna kompensera för detta. Men om man själv ska välja ut ett par skor i butiken, och inte har några stora problem med sneda steg, så är det kanske säkrast att välja ett par neutrala skor. Det vill säga ett par skor som inte kompenserar för pronation eller supination.

Ett tips är att gå till en specialbutik och låta personalen där välja ut ett par skor efter att ha studerat ditt löpsteg. Då kan det inte gå helt fel. I Göteborg finns Löplabbet på Östra Hamngatan 7 och Löp & Sko Kliniken på Plantagegatan 4. Jag har själv varit hos de senare, och kan varmt rekommendera dem. Trevligt och professionellt bemötande. Jag har läst mycket gott även om Löplabbet, så det spelar kanske ingen större roll var man väljer att gå. Man börjar utprovningen med att ställa sig barfota på en så kallad spegellåda där skospecialisten studerar fötterna och benen. Man får sedan springa på ett löpband, där en kamera filmar löpsteget. Utifrån detta rekommenderar han eller hon ett antal lämpliga skor som man får välja mellan.

Om du går och provar ut skor är ett tips är att inte titta så mycket på priset. De flesta skor ligger i ett ganska snävt prisintervall, mellan 1000 kr och 1500 kr. Det skiljer alltså högst ett par hundralappar mellan olika alternativ. Ett par dyra skor är inte nödvändigtvis bättre än ett par som är billigare. Så tveka inte att köpa det billigaste paret av de som du blir rekommenderad, under förutsättning att de sitter lika bra eller bättre på foten, jämfört med de andra skorna. När jag precis köpt ett par nya skor försöker jag att träna mycket lugnt den första tiden. Kroppen kan behöva ställa om inför de nya belastningsmönster som skorna ger upphov till. Jag drar ned på träningsmängden och passar på att verkligen känna efter hur skorna fungerar. Känns foten stabil inuti skon? Klämmer det oroväckande mycket på delar av foten? Börjar det göra ont i knä eller ben efter en stunds löpning? Känns det ovanligt tungt i benen efter löpning på hårt underlag? Det är några av de frågor man borde ställa sig.


Mina New Balance, vilka sprungit drygt 120 mil

Mina skor är av märket New Balance, modell 767. De har hållit för över 120 mils löpning, och jag har ännu inte ådragit mig någon löparrelaterad skada med dem. De sitter skönt på foten och dämpningen tycks fungera bra. Även under långa distanser på asfalt (till exempel Göteborgsvarvet) har jag upplevt att dämpningen varit tillräcklig. En liten detalj som är guld värd är skosnörena. På bilden kan man se att de varierar i tjocklek, de är lite buckliga. Detta gör att skosnörena inte går upp medan man springer. Det är underbart att slippa oroa sig för skosnörena under springturen. För mig har dessa skor fungerat utmärkt. Jag funderar starkt på att köpa exakt samma modell igen, nu när mina nuvarande skor har passerat sitt bäst-före-datum.

Kläderna
Kläderna tycker jag är mindre viktigt än det kan verka om man läser på olika forum och hemsidor. Inte minst tillverkare och butiker vill gärna få det att låta som om det inte går att springa utan en mängd kläder i funktionsmaterial. Funktionsmaterial är förresten ett ganska luddigt begrepp, men innebär ofta kläder av ett petroleumbaserat material (till exempel polyester) som släpper igenom värme och leder bort fukt (svett) utan att det sugs upp av materialet. Ibland är materialet samtidigt vindskyddande.

I en del situationer uppskattar jag verkligen så kallade funktionsmaterial. Ett exempel är vintertid, då jag springer med flera lager kläder och gärna vill att fukten transporteras ut genom kläderna och inte sugs upp av det innersta lagret. Ibland kanske jag inte har möjlighet att byta kläder direkt efter en springtur. Då kan det också vara praktiskt med ett material som inte suger upp svetten, och därigenom torkar snabbare. I sådana situationer använder jag en tunn tröja i funktionsmaterial som jag fick när jag ställde upp i Midnattsloppet. Däremot så funkar det oftast alldeles utmärkt med en vanlig, enkel t-shirt av bomull. Jo, den blir blöt av svett om jag är ute en längre stund, men det är inget problem för mig. Det viktigaste är att tröjan känns bekväm, att den inte skaver någonstans. Kläder som skaver lite kan under en längre springtur utveckla regelrätta sår.

När det gäller byxorna föredrar jag så lättviktiga och smidiga byxor det bara är möjligt. Ett par tunna byxor i syntetmaterial kan vara praktiskt eftersom de inte suger upp svett, och därigenom behåller sin låga vikt under springturen. Men samma sak gäller här som för valet av tröja: vilka byxor som helst duger, bara de är bekväma. Det är ibland de små detaljerna som gör ett par byxor smidiga och bekväma. Mina långbyxor har till exempel en konstruktion som gör att de enkelt kan böjas vid knäna utan att strama emot. Det är en mycket uppskattad detalj.

För kvinnliga löpare är det ytterligare ett klädesplagg som kan vara nödvändigt: BH:n. Att springa utan BH kan ge vävnadsskador, smärta och skavsår. Jag kan inte själv ge några råd om detta, men däremot tipsa om ett stort test av olika sport-bh (PDF-dokument).

För att sammanfatta. Låt inte alla valmöjligheter när det gäller springutrustningen göra dig uppgiven. Det finns situationer då de olika funktionsmaterialen och specialutrustningen är användbar. Men för vanliga löprundor vid plusgrader ute räcker det bra med vilka kläder som helst, så länge de är bekväma och tillräckligt tunna. Håll utrustningen så enkel som möjligt. Använd inte brist på utrustning som ett skäl till att inte börja springa.

Med detta sagt kan jag avslöja att jag inom en snar framtid kommer att skriva ett inlägg om min onödvändiga utrustning, vilken ändå kan vara både användbar och kul.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar