Skogsäventyret

Skogsäventyret blev av! I lördags hade jag fortfarande inte fått någon ytterligare information från Andréa om hennes planerade äventyr. Jag började misströsta och tänka att det nog inte skulle bli något med det. Jag skickar i alla fall iväg ett epost till henne under eftermiddagen. På kvällen har jag inte fått något svar än, så jag ger jag mig iväg till en 25-års fest. Äter tårta, dricker öl och vin och har allmänt trevligt. Så vid niotiden kollar jag min epost och har då fått svar från Andréa. Tydligen har min adress blivit felstavad och jag har inte fått de tidigare epostutskicken. Istället för att följa med de andra på festen ut så beger jag mig hemåt, för att förbereda mig för morgondagen. Det är inget att orda om, ett sådant här äventyr vill man inte gå miste om. Jag handlar dextrosol och Flapjacks (energikakor gjorda av havregryn, rapsolja och sirap) på hemvägen. Väl hemma så kollar jag upp tåg- och bussförbindelser för morgondagen och äter ordentligt med kvällsmat. Nu är jag så förberedd jag kan bli med så kort varsel.

På söndagen vaknar jag klockan nio och närmast hoppar ur sängen, mycket taggad. Samlar ihop utrustningen för dagen. Förutom skor och sedvanliga kläder består den av:

• 2 st Flapjack
• 7-8 st dextrosoltabletter
• vätskebälte med 6 dl vatten
• extra flaska med 5 dl vatten
• t-shirt i funktionsmaterial
• lite salt i en plastpåse
  
• mobil, västtrafikkort, 100 kr
  

När jag kliver av tåget vid Lindome Station träffar jag Sara, Kenth och Emil. Efter en längre väntan och en kortare bussfärd är vi slutligen ute vid Bunketorp där vi bestämt möte med de övriga klockan 11.30. Efter några minuter dyker Mikael upp, och slutligen ansluter sig Andréa och Susanna till oss. Vi är fulltaliga (förutom Rena som ska möta upp oss senare under dagen) och äventyret kan börja.


Andréas plan är att springa de fem första etapperna av Bohusleden, totalt cirka 55 km. Jag har som mål att hänga med till Skatås (ungefär 25 km) för att sedan känna efter vad kroppen säger om att fortsätta. Denna sträcka består av två etapper, Blåvättnerna-Stensjön och Stensjön-Skatås:





I början springer vi en hel del längs med mindre bilvägar. Underlaget är lättsprunget, tempot är lugnt (omkring 7 min/km) och tillåter småprat och möjlighet att bekanta sig med sina medlöpare. Förutom en kortare felspringning (det är riskabelt att prata och navigera samtidigt) fungerar allt mycket väl. Vädret är närmast idealt för löpning. Stundtals sol, men tillräckligt med moln för att aldrig bli riktigt varmt. En sval bris, men inget regn. Sviterna från veckans badmintonmatch, som inledningsvis känns av i vänster ben, ger med sig i takt med att kroppen blir varm. Jag mår allt bättre för varje kilometer vi lägger under oss.



Efter några kilometer övergår bilvägarna i mindre traktorvägar, som i sin tur övergår i mindre stigar och slutligen leder oss ut på klipphällar och sumpmarker. Med ett par kilometers mellanrum passerar vi ett flertal mindre sjöar; Tullebosjön, Stora Tjärnet, Rävekärrs Långevatten, Hörsickan, Södra Långevattnet. Terrängen blir allt mer kuperad, och stundtals känns det mer som bergsbestigning än löpning. Några av medlemmarna tycker nog att det känns ovant att ta sig fram så långsamt. Personligen tycker jag att det är helt fantastiskt att röra mig genom en sådan varierad natur, på ojämna stigar som kräver att man behåller koncentrationen. Det lugna tempot besvärar mig inte det minsta. Det enda jag har inplanerat under söndagen är detta äventyr, och på måndagen kan jag sova hur länge jag vill. Ingen tidspress med andra ord. Jag passar på att njuta av omgivningarna, när jag för en kort stund har möjlighet att släppa marken framför fötterna med blicken. Efter en stund märker man också att det går nästan som av sig själv att väja för stenar, rötter och andra ojämnheter.

Vi tar en del pauser och väntar in varandra när avstånden blir allt för stora emellan oss. Vid en av pauserna upptäcker Kenth att det finns gott om mogna blåbär i skogarna. Bären är ett härligt komplement till den goda, men i längden något torftiga havrekaka som jag äter av ibland. Jag har med mig ungefär 900 kcal i mina två flapjacks samt cirka 100 kcal extra som dextrosolen ger mig. Det räcker med god marginal till Skatås, och även en bra bit längre om det inte tar allt för lång tid p.g.a. terrängen. Vattnet jag har med mig (11 dl) skulle antagligen räcka precis till Skatås, även om det nu tar längre tid än planerat. Men nu har dessutom Andréa och Susanna varit förutseende nog att i förväg placera ut några liter vatten ungefär mitt emellan Bunketorp och Skatås. Alltså kan jag fylla på mina vattenflaskor där, och vattnet är definitivt inget problem.



Vid "vätskestationen" efter ungefär 14 kilometer unnar vi oss en liten paus, efter ett särdeles kuperat parti. Jag får smaka av Susannas hemmagjorda Runekaka. Den är söt och kladdig, men mycket god. Jag ska definitivt försöka göra några själv. Efter ett litet energiintag och påfyllning av vattenflaskor sätter vi fart igen. Vi har nu nått Herkules löparrundor, och härifrån är underlaget mycket plant och lättsprunget jämfört med tidigare terräng. Det är fortfarande bitvis kuperat, men vårat tempot ökar avsevärt. Efter en stund susar vi förbi Gunnebo Slott.






Med några kilometer kvar till delsjöområdet tar oss leder återigen in i mer svårforcerad terräng. Då ansluter sig den sista löparen, Rena, till gruppen och livar upp med sin positiva energi. Jag känner att välbekanta trakter närmar sig, och det får mig att hålla ett högre tempo på de smala stigarna. Terränglöpning är så fantastiskt kul. Kanske borde jag anmäla mig till Lidingöloppet i höst. Jag har funderat på det ett tag nu, men inte gjort slag i saken än. När jag närmar mig Stora Delsjön på stigarna och njuter av löpningen och den omgivande naturen så känns det onekligen väldigt lockande.



Så står vi slutligen framför Delsjöns stora (nåja) vatten med bara ett fåtal kilometer kvar till Skatås, och jag är förvånansvärt pigg i benen. På de välbekanta småvägarna kring Delsjön känner jag mig hemma och jag kan inte hålla igen på hastigheten. Den sista sträckan är snabbt och smärtfritt avklarad. Löparklockorna visar på drygt fyra timmar och nästan 25 kilometer. Av olika anledningar så fortsätter ingen av gruppens medlemmar vidare på nästa etapp efter Skatås. Vi skiljs åt vid motionscentret, med förhoppningen om att snart ses igen på något liknande äventyr.



Jag och Mikael har däremot inte fått nog riktigt än. Mitt mål för dagen, förutom att ta mig till Skatås, är att känna mig riktigt utmattad. Där är jag inte riktigt än. Vi bestämmer oss för att springa åttakilometersspåret vid Skatås. Vi håller inledningsvis mycket god fart, omkring 4:40-tempo. Alldeles för god fart, inser vi efter 3-4 km. De inledande 25 kilometrarna börjar verkligen att ta ut sin rätt. Jag känner mig fortfarande oförskämt pigg och alert, men benen börjar bli mycket trötta. De känns stumma och det börjar hugga till svagt i olika muskelfästen i vänsterbenet. Knäna känns svullna, låren ömmar. Vi sänker tempot avsevärt och går även korta sträckor, men vi tar oss runt. Medelhastigheten ligger omkring 5:30 min/km.

Efteråt så överväger jag att springa de återstående 7-8 km hem, men sansar mig och springer endast den korta sträckan ned till spårvagnshållplatsen. Jag kanske inte är utmattad mentalt och vad gäller konditionen så hade jag orkar en bra bit till. Benen däremot är verkligen utmattade och jag känner mig mycket nöjd över dagens avklarade strapatser. Jag äter upp den sista dextrosoltabletten och dricker upp det sista vattnet medan jag väntar på spårvagnen. Jag hoppar av vid Korsvägen och med något möra ben så springer jag den sista kilometern i kraftigt uppåtlut. I hemmet har jag bunkrat upp för frossa med glass, chips, frukt och juice. Men först en rejäl måltid. Det blir en röra av kikärtor, lök, vitkål och tomat, med cous-cous. Till det gör jag iordning en stor knäckemacka med jordnötssmör och soltorkade tomater. Ett stort glas apelsinjuice och en persika får avsluta den nyttiga frossan. Den efterföljande frossan i chips och glass är måhända inte nyttig i vanliga fall, men efter 33 km terränglöpning är det mesta som innehåller stora mängder fett, kolhydrater och protein välförtjänt. Dessutom är nyttigheten för psyket och välbefinnandet ovärderbar.



Tack Andréa, Susanna, Emil, Sara, Kenth, Mikael och Rena för ett fantastiskt äventyr. Nästa gång tar vi de återstående etapperna!