söndag 26 juli 2009

Löpning och utrustning, del 2

För drygt två veckor sedan skrev jag ett inlägg om löpning och utrustning. Jag poängterade att för att ge sig ut och springa krävs mycket lite utrustning, även om butiker och tillverkare av träningskläder gärna vill få oss att tro annorlunda. Jag beskrev den utrustning jag använde som jag ansåg vara nödvändig, ett par skor och några enkla klädesplagg. I detta inlägg kommer jag att beskriva den övriga utrustning som jag använder, den onödvändiga utrustningen. En del av utrustningen använder jag i princip varje gång jag springer, medan vissa saker används mycket sällan. De har alla gemensamt att jag skulle kunna springa utan dem. Jag tycker detta är viktigt att komma ihåg, löpning är i grunden en mycket enkel och billig sport, i dess mest positiva betydelse. Med detta sagt så ska jag påpeka att all utrustning jag använder, även den onödvändiga, tillför löpningen någonting. Annars skulle jag inte använda den. Var gärna kritisk till din egen (och min) utrustning. Tillför utrustningen verkligen min löpning någonting? Finns det billigare, enklare alternativ? Vad skulle det få för resultat om jag helt slutade använda utrustningen? Skulle löpupplevelsen försämras, förbli oförändrad eller kanske till och med förbättras?

Min onödvändiga utrustning
Jag ska nu försöka beskriva på vilka sätt jag tycker att min onödvändiga utrustning underlättar eller på något annat sätt ger löpningen mervärde:


Polar RS200

Min pulsklocka är den onödvändiga utrustning som jag använder mest frekvent. Jag har den med mig i princip varje gång jag springer. Pulsklocka är för övrigt ett något missvisande namn, eftersom jag primärt använder den för att mäta hastighet och distans. Faktum är att jag nuförtiden sällan ens har med mig bröstspännet, som krävs för att kunna mäta pulsen. Jag använder alltså främst två av de tre delar som utgör RS200: podden som mäter av accelerationen och på så vis kan beräkna hastighet och distans samt själva klockan som tar emot och lagrar denna information. Podden fästs på skon, runt skosnörena, medan klockan sitter runt handleden.

RS200 ger mervärde under själva löpningen, eftersom jag kan kontrollera hastighet, tid och avstånd när jag till exempel vill springa intervaller med en specifik längd och i ett visst tempo. Den ger dessutom mervärde även efter löprundan, eftersom jag kan föra in resultaten från alla mina träningar och tävlingar i en träningsdagbok på internet. Detta ger mig möjlighet att hålla koll på hur långt jag sprungit varje vecka och jag kan också jämföra hur snabbt jag sprang en specifik distans för ett år sedan med hur snabbt jag springer den nu. Jag kan helt enkelt dokumentera min förbättring och utveckling som en löpare. Dessutom gillar jag statistik och diagram. Min träningsdagbok ger mig båda delarna (även om det finns en del brister i vilken information man kan få fram).

RS200 kan inte visa kadens eller höjd, två funktioner jag gärna skulle ha. Men förutom det så ger den mig all den information jag önskar. Den är tillräckligt vattentät för att klara av kraftigt regn och ymnig svettning. Det har hänt att den låst sig i ett par minuter under en springtur, för att sedan fungera igen, okänt varför. Man måste också vara uppmärksam på att byta batteriet till podden i tid. Men på det hela stora så fungerar den förträffligt och jag har inget behov av någon mer avancerat löparklocka (även om jag ibland försöker argumentera med mig själv om motsatsen).
Tillverkarens informationssida (i och för sig med ganska knapphändig information)


Tröja i funktionsmaterial

I mitt förra inlägg om utrustning bekände jag att man oftast ser mig i någon sliten bomullströja när jag är ute och springer. Ibland är det däremot behändigt med en tröja i ett material som inte absorberar svetten (eller regnet). Jag har en tröja i ett funktionsmaterial anpassat för löpning. Den är blå, och den fick man som en bonus för att man deltog i Midnattsloppet förra året. Den fungerar bra, förutom att den har en tendens att skava och irritera bröstvårtorna om man springer längre sträckor. Om man besväras av det löser tejpning eller vaselin problemet. Jag använder tröjan om jag ska springa långa sträckor, om det regnar ute eller om det är kallt och jag springer med flera lager kläder. I dessa lägen underlättar den löpningen genom att inte tyngas ned av absorberat svett eller regn. Om man gör längre pauser under en springtur är det också tacksamt att tröjan torkar mycket snabbt. Man blir då inte nedkyld och frusen på samma sätt som man blir av en genomblöt tröja.


Långärmad tröja

Använder jag när det är kyligt eller blåser väldigt mycket. Den är av syntetmaterial som delvis stoppar vinden men låter svetten passera igenom utan att sugas upp, på samma sätt som den kortärmade tröjan. Jag skulle gärna ha en tröja med lägre vikt, men jag vill inte köpa en ny när denna ändå fungerar bra. Möjligen en framtida investering när min nuvarande tröja blivit sliten.


Löparmössa

Används endast vintertid. Jag köpte den inför förra vintern, för att klara av att hålla igång löpningen även när temperaturen kryper en bra bit under nollan. Med mössan, underställ och en vindjacka gick det fint att löpa i temperaturer ned mot -15 grader. Andningen är det största problemet. All denna kalla luft gör ont i halsen efter en stunds löpning. Jag försökte andas genom näsan så mycket det gick. Då hinner luften värmas mer innan den når hals och lungor.

Mössan är mycket tunn och låter svetten passera igenom. På framsidan har den ett material som stoppar vinden. Löparmössan underlättade helt klart löpningen under vintern, och när det var riktigt kallt så var det delvis mössan som gjorde det möjligt att springa över huvud taget. Men man kan fråga sig om inte en tunn bomullsmössa också hade fungerat, åtminstone under de kortare springturerna.


Vätskebälte

Min senaste utökning av utrustningen. Vid distanser kortare än 15 km dricker jag sällan något alls under träningen. Men om jag springer runt 20 km eller längre så kan törsten ibland bli lite besvärande mot slutet. Därför har jag skaffat mig ett vätskebälte. Modellen är Nathan Speed 2, med plats för 2 st 3 dl flaskor. Med dessa 6 dl vatten så kan jag utöka distanserna jag springer till uppemot 30 km utan problem. Dessutom finns det ett behändigt förvaringsfack på bältet. Där får jag plats med nycklar, mobil och en energikaka. Fickan är skyddad mot svetten (så gott det går) och sakerna som läggs där spänns fast av ett elastiskt nät, så att de inte hoppar runt när man springer. Flaskorna är relativt enkla att plocka fram medan man springer, utan att för den skull riskera att hoppa ur av sig själva. Jag har storleken small, och denna sitter på mycket bra, utan att skava. En del har problem med att deras vätskebälte efter en stund glider upp mot magen, men det har jag inte upplevt än. Den enda nackdelen som jag hittills märkt av är att vattnet får en mycket tydlig och karakteristisk plastsmak i flaskorna. Detta är irriterande men acceptabelt.


Kamera (mobil)

Min mobil används under springturer endast som en kamera. Jag har antingen helt blockerat inkommande samtal, eller har telefonen i ljudlöst läge. När jag är ute och springer vill jag inte gärna bli avbruten av samtal. Jag vill komma bort från den övriga världen en stund. Befinna mig i skogen, i nuet. Men skulle man hamna i någon typ av nöd är det naturligtvis praktiskt med mobilen som en säkerhet och livlina.

Kameran varken underlättar eller förbättrar själva löpupplevelsen. Egentligen är den inte del av utrustning för löpningen, utan snarare en utrustning till denna blogg. Bilderna tillför inte löpningen i sig någonting, utan de blir ett stöd till bloggens text. Snarare är det ofta så att kameran kan vara ett hinder för löpningen. För det första så är det en extra pryl som måste bäras med, för det andra så innebär det ett avbrott i löpningen varje gång ett fotografi ska tas. Men jag anser att fotografierna är värda det lilla besväret eftersom det är viktigt för mig att beskriva och dokumentera mina löpupplevelser här på Gröna Ben.



Se även:
Löpning och utrustning, del 1

3 kommentarer:

  1. Ja ju oftare och längre man springer desto mer prylar vill man ha. Man kommer inte så långt på bara ett par bra skor längre :)
    Kul att ses igår, önskar jag hade haft lite mer kraft kvar i lungorna till att konversera, men det får bli en annan gång!

    SvaraRadera
  2. Vilken lärorik blogg du har! Jättebra för mig som fortfarande är ganska ny på löpning. Har ännu "bara" ett par bra skor, men har börjat önska mig pulsklocka och vätskebälte. Jag dricker nämligen under träning fast jag inte ännu sprungit mer än 11 km i stöten och det är ju lite störande att behöva hålla i flaskan då.

    SvaraRadera
  3. Susanna: Tack själv för gårdagens upplevelser. Jag är grymt imponerad över att du klarade hela distansen, men 13 km som tidigare rekord. Du har definitivt en mycket ljus framtid som löpare!

    Jo, ha-begäret kan ibland vara stort. Men jag försöker att förhålla mig kritisk till varje pryl jag funderar på att skaffa. Ofta klarar mig sig nog med mindre än man först tror.

    Makena: Tackar. Ett västkebälte är väldigt praktiskt om man känner att man behöver dricka under träningen. Drick inte för mycket bara. Jag utsatte mitt vätskebälte för hårda prövningar igår. Men det började inte skava det minsta trots 33 kilometers löpning/gång.

    SvaraRadera