Upptäcktsfärd i Änggårdsbergen

Jag har en längre tid velat utforska Änggårdsbergen, gärna springande. Idag blev det äntligen av. Jag gav mig av vid tolvtiden, utrustad med en Flapjack och en halvliter vatten i vätskebältet. Jag springer i lugn takt bort till Guldhedens vattentorn (högst upp i tornet finns för övrigt ett mysigt fik med fantastisk utsikt), korsar Ehrenströmsgatan och når slutligen, via småvägarna i Toltorps villaområde, Änggårdsbergens naturreservat. Löparklockan visar på drygt 2.5 kilometer, för mig är det alltså ungefär samma avstånd hit som det är till Safjället.

Jag har tittat lite på kartor över området och har någon slags tanke om att springa en längre runda kring de södra delarna av naturreservatet. Jag har medvetet valt att inte sätta upp något specifikt mål med dagens träning. Distans och hastighet är inte viktigt idag. Det ska främst vara en spontan och spännande upptäcktsfärd. Jag börjar springa söderut, längs med ytterkanten av området. Vägen delar sig ofta och mindre stigar som leder in mellan träden uppenbarar sig nästan var hundrade meter. Jag väljer min väg på måfå, ibland springer jag längs med bredare motionsslingor och promenadstråk, för att sedan vika in på en mindre stig som tar mig till okända platser.

Jag når efter en stund den del av naturreservatet som kallas Asien. Detta område ingår i Botaniska Trädgårdens landskapsarboretum. Här finns en stor mängd träd som ursprungligen härstammar från Asien, men som även kan växa i vårat klimat. Jag letar mig in på en halvt överväxt stig som för mig upp på en solbelyst klipphäll. Här tar jag mig en välbehövlig paus. Jag förser mig av min medhavda mat och dricker upp hälften av vattnet. Jag hittar en urgröpning i klippan som är perfekt formad för min kropp. Här lutar jag mig tillbaka och njuter av solen i en kvart eller så. Sedan beger jag mig hemåt, med en del omvägar för att ytterligare utforska naturreservatet. När jag kommer ut på lättsprungen asfalt så ökar jag farten och de sista två kilometerna går i 4:30 min/km-tempo, en hastighet som känns förvånandsvärt behaglig.

Totalt blir det en runda på knappt 16 kilometer i omväxlande, men mestadels lugnt, tempo. Anmärkningsvärt att jag inte kommit mig för att springa i Änggårdsbergen förrän nu. Men när jag nu äntligen har utforskat området så kommer jag definitivt att komma tillbaka fler gånger!