Upptäcktsfärd i Änggårdsbergen

Jag har en längre tid velat utforska Änggårdsbergen, gärna springande. Idag blev det äntligen av. Jag gav mig av vid tolvtiden, utrustad med en Flapjack och en halvliter vatten i vätskebältet. Jag springer i lugn takt bort till Guldhedens vattentorn (högst upp i tornet finns för övrigt ett mysigt fik med fantastisk utsikt), korsar Ehrenströmsgatan och når slutligen, via småvägarna i Toltorps villaområde, Änggårdsbergens naturreservat. Löparklockan visar på drygt 2.5 kilometer, för mig är det alltså ungefär samma avstånd hit som det är till Safjället.

Jag har tittat lite på kartor över området och har någon slags tanke om att springa en längre runda kring de södra delarna av naturreservatet. Jag har medvetet valt att inte sätta upp något specifikt mål med dagens träning. Distans och hastighet är inte viktigt idag. Det ska främst vara en spontan och spännande upptäcktsfärd. Jag börjar springa söderut, längs med ytterkanten av området. Vägen delar sig ofta och mindre stigar som leder in mellan träden uppenbarar sig nästan var hundrade meter. Jag väljer min väg på måfå, ibland springer jag längs med bredare motionsslingor och promenadstråk, för att sedan vika in på en mindre stig som tar mig till okända platser.

Jag når efter en stund den del av naturreservatet som kallas Asien. Detta område ingår i Botaniska Trädgårdens landskapsarboretum. Här finns en stor mängd träd som ursprungligen härstammar från Asien, men som även kan växa i vårat klimat. Jag letar mig in på en halvt överväxt stig som för mig upp på en solbelyst klipphäll. Här tar jag mig en välbehövlig paus. Jag förser mig av min medhavda mat och dricker upp hälften av vattnet. Jag hittar en urgröpning i klippan som är perfekt formad för min kropp. Här lutar jag mig tillbaka och njuter av solen i en kvart eller så. Sedan beger jag mig hemåt, med en del omvägar för att ytterligare utforska naturreservatet. När jag kommer ut på lättsprungen asfalt så ökar jag farten och de sista två kilometerna går i 4:30 min/km-tempo, en hastighet som känns förvånandsvärt behaglig.

Totalt blir det en runda på knappt 16 kilometer i omväxlande, men mestadels lugnt, tempo. Anmärkningsvärt att jag inte kommit mig för att springa i Änggårdsbergen förrän nu. Men när jag nu äntligen har utforskat området så kommer jag definitivt att komma tillbaka fler gånger!

Intensiv snabbdistans och orealistiska mål

Idag har jag äntligen en ledig dag. Jag passade på att sova ut ordentligt. Vid tolvtiden gav jag mig ut på en springtur, fullständigt utvilad och relativt pigg i benen. Vädret är möjligen inte idealt för löpning, det är alldeles för varmt, men efter flera veckor av återkommande regn och dystra moln så känns det helt fantastiskt att mötas av en klar himmel och att få uppleva solvarm hy.

Jag fortsätter på den inslagna banan med fartträning inför Midnattsloppet och idag är planen att avverka en snabbdistans. Men först en lugn uppvärmningsjogg under de 2 kilometerna till Safjället. Sedan springer jag dessutom ett helt varv runt Safjället i fortsatt lugnt tempo (då jag passar på att skaffa fram fotografier för en kommande artikelserie om löprundor i Göteborg, håll utkik efter detta). Efter drygt 5 kilometers uppvärmning sätter jag igång med min snabbdistans och ökar äntligen tempot. Som jag har längtat efter denna härliga förnimmelse av fart. Vinden som fläktar. Hjärtat som bultar. Omgivningen som ändrar form, när perspektivet förvrängs av det tunnelseende som farten framkallar. Målet för dagen är sex kilometer i 4:20 min/km. Redan efter en halv kilometer inser jag att det är en alldeles för ambitiös målsättning. Jag kan omöjligen hålla den avsedda hastigheten på en så pass kuperad bana. På de mindre stigarna håller jag ibland en hastighet som gör att risken att snubbla på stenar och rötter är överhängande. När jag slänger en blick på löparklockan visar det sig att jag knappt når upp till ett 4:40-tempo. Det är helt enkelt bara att acceptera förutsättningarna och revidera det uppsatta målet för dagen. Jag springer vidare så snabbt jag mäktar med och för varje backe blir det allt kämpigare.

Efter 2-3 km börjar jag förvisso att bli utmattad, men jag har samtidigt kommit in i tempot och löpningen flyter på bra. Jag har accepterat att jag är trött och att andhämtningen är tung (men regelbunden och kontrollerad), vilket gör att jag inte tänker så mycket på det. Trots den höga hastigheten flyter tankarna iväg och när jag vaknar upp ur mitt funderande så är jag ute ur skogen och har avverkat mer än 5 kilometer i 4:50-tempo. Jag avslutar med en kilometerlång spurt i 4:10-fart nedför den asfalterade bilvägen som slingrar sig ned genom villaområdet. Lutningen på backen är närmast idealisk och när backen planar ut har jag kommit in i ett intensivt lyckorus. Kroppen känns närmast fjäderlätt. Det känns som om jag skulle kunna springa vidare i detta höga tempo i en evighet. Är det så här det beryktade runners high känns? Det varar dock inte längre än till nästa uppförsbacke, vilken verkligen tar musten ur mig. En sista desperat rusning ett par hundra meter får avsluta dagens mycket lyckade snabbdistans. Under själva löpningen har jag inte känt en enda förnimmelse av smärta i kroppen. Kanske på grund av intensiv utsöndring av smärtlindrande och lyckorusframkallande hormoner. När jag påbörjar den lugna joggen hemåt så känner jag en viss stelhet i ryggen och jag känner mig något spänd kring baksidan av låren, strax över knäna. Men benen känns inte särskilt tunga - jag är mer trött i huvudet än i benen. Närmast motsatt till hur jag kände mig efter de snabba intervallerna häromdagen. Jag tar det som ett gott tecken att mina olika träningsformer gör mig trött på olika sätt. Det betyder förhoppningsvis att det finns något moment av variation i mitt upplägg.

Med extra lång uppvärmning samt en kortare nedvarvning visade löparklockan på drygt 12.3 kilometer. Själva snabbdistansen var på 6.2 km, med en medelhastighet av 4:40 min/km. Avsevärt mycket långsammare än det uppsatta målet, men jag är trots allt mycket nöjd. Ibland måste man inse att målet man ställt upp var både dåligt och orealistiskt. Det är viktigt med denna insikt, så att jag inte sedan jämför min prestation med ett ouppnåeligt mål och känner mig missnöjd. Men gränsen mellan ett realistiskt, motiverande mål och ett orimligt mål är ibland hårfin. Ibland undrar jag om målet jag satt upp för Midnattsloppet (under 40 minuter) är både dumt och orealistiskt. Hursomhelst så är det väldigt motiverande, så helt fel kan det inte vara.

Snabba tvåhundringar

Idag avslutade jag min tre dagar långa vila från löpningen. En vila som främst berott på att jag haft långa arbetsdagar. I förmiddags gav jag mig ut på ett snabbt och intensivt intervallpass. Ett svagt smådugg mötte mig när jag steg utanför dörren. Vad kunde väl då passa bättre än ett träningspass i hög fart? Idag ville jag springa fort, så de kuperade löprundorna vid Safjället dög inte idag. Jag begav mig istället till det näraliggande spåret vid Mossen, precis vid Fysiken, strax söder om Chalmers. Slingan löper runt en fotbollsplan med konstgräs och är mycket kort, drygt en kilometer. Det är flackt, förutom två mindre backar, och underlaget är lättsprunget. Benen kändes bra, målet för dagen fick bli tufft men ganska flexibelt, mest för att jag inte sprungit så pass korta och snabba intervaller tidigare.

200-ingar i en fart snabbare än 4:00 min/km, med ungefär 35 s ståvila emellan. Upprepa tills utmattningen är stor.

Jag insåg snabbt att jag behövde några sekunder längre vila emellan intervallerna, så vilan utökades till 50 sekunders joggvila. Efter 10 stycken intervaller började det bli svårt att hålla uppe tempot. Jag kämpade mig igenom fyra stycken till, utan allt för mycket besvär. Jag var inte fullständigt utmattad, men insåg att jag inte skulle kunna hålla hastigheten längre, så jag påbörjade en lugn jogg hemåt. Jag kände mig fortfarande ganska pigg i huvud och kropp, andhämtningen stabiliserades snabbt. Men benen var otroligt tunga, kanske tyngre än de någonsin varit tidigare. Det är spännande att upptäcka hur ett ovanligt högt tempo påverkar kroppen.


Här är resultaten från idag:

	tid [min:s]	distans [km]		fart [min/km]
1	00:49	0.22		16.06 03:44
	00:43	0.08		6.56 09:08
2	00:55	0.2		12.9 04:39
	00:47	0.1		7.61 07:53
3	00:44	0.2		16.07 03:44
	00:49	0.09		6.53 09:11
4	00:51	0.23		16.08 03:43
	00:59	0.08		4.82 12:26
5	00:54	0.2		13.19 04:32
	01:08	0.09		4.7 12:45
6	00:59	0.24		14.5 04:08
	00:52	0.09		6.15 09:45
7	00:49	0.21		15.43 03:53
	00:50	0.07		5.01 11:58
8	00:43	0.19		15.65 03:50
	00:52	0.1		6.84 08:46
9	00:44	0.2		16.33 03:40
	00:59	0.11		6.63 09:02
10	00:47	0.21		15.95 03:45
	00:49	0.09		6.49 09:14
11	00:48	0.21		15.68 03:49
	00:45	0.08		6.36 09:26
12	00:54	0.23		15.22 03:56
	00:48	0.07		5.19 11:33
13	00:52	0.22		15.14 03:57
	00:46	0.09		6.97 08:36
14	00:42	0.17		14.4 04:10