Snabbdistans runt Safjället

Jag gillar de arbetsdagar då jag jobbar kväll och börjar vid klockan två på eftermiddagen. Det ger mig möjligheten att springa en runda innan arbetet. När jag kommer utanför ytterdörren möts jag att solsken, men regntunga moln tornar upp sig vid horisonten. Himlens kontraster ger springturen en dramatisk inramning. Trots att benen fortfarande känns något tunga efter söndagens strapatser, så har jag för avsikt att springa en snabbdistans. Den första kilometern av uppvärmningen känns seg och ansträngande. Benen är överansträngda, samtidigt som de är ovana vid att röra sig efter en närmast helt inaktiv måndag. Ingen bra kombination.

Tröttheten har gett med sig något då jag når Safjällets naturreservat i Krokslätt, lagom till att jag påbörjar min snabbdistans. Målet för dagen är minst 4 km i ett tempo snabbare än 5:00 min/km, exklusive uppvärmning och nedvarvning naturligtvis. Ett förhållandevis enkelt mål, men jag tänker att det blir nog så ansträngande på grund av mina trötta ben. Efteråt kan jag konstatera att det trots allt var ett enkelt uppnått mål. Snabbdistansen landar på 5 km med en medelfart på 4:45 min/km. Totalt drygt 8 km löpning.

Väl hemma ska jag förbereda en snabb lunch innan jobbet kräver att jag ger mig av. Jag upptäcker då att kylskåpet gapar tomt. Jag har skjutit upp storhandlingen allt för längre. Men det sägs ju att nöden är uppfinningarnas moder. Jag hittar en burk svarta bönor i frysen. Steker dessa i rapsolja tillsammans med ett ägg och serverar med rivna morötter, det enda i grönsaksväg som finns hemma. Resultatet blir mycket bättre än väntat. Jag misstänker att nöden, tillsammans med en gnutta improvisation, har skapat många nya maträtter under historiens gång. När jag en halvtimme senare skyndar till bussen känner jag mig utmattad i benen, särskilt kring det vänstra knät. Nästa springtur blir definitivt en lugn sådan. Nu när Midnattsloppet närmar sig är det viktigt att träna upp snabbheten, men ännu viktigare är det att jag håller mig fortsatt skadefri.